Titta på mig när jag dansar.
Drar mig iväg mot festligheter igen, samma tåg, samma parfym, samma skor. Nu ska vi dansa till döden och vi ska dricka tills solen går upp. Saknade sommartider och förfrusna tår.
Kul liv.
Såhär känner jag inför allt idag. Har haft matteprov som jag inte kunde någon av de svåra uppgifterna på, och har ett engelskatal och en ergonomiuppgift att skriva tills imorgon. Har också räknat ut att jag har ungefär fem andra uppgifter att ta itu med efter det. Måste ta tag i mitt liv.
Tired of being the lowest cat on earth.
Suttit hemma mest hela helgen och inte gjort något alls förutom att börja kolla på Gossip Girl igen, och återigen bli bra på tetris battle. Nu är det dags för HIT och jag taggar till med lite Granola och kiwi. Jag har förresten ett sår på näsan, ser ut som jag går omkring med en snorkråka på nästippen. Känns stabilt.
Ännu en anledning till varför Sverige är bäst.
He's so pretty I want to cry. Och med den rösten. Herre gud och mamma ge mig honom.
Ost.
Fake leende, ja. Äter våffelmackor verkligen hela tiden, och pratar med söta pojkar om riskakor. Kollar om på första säsongen av gossip girl, ignorerar mina läxor och tror att sommaren kommer snart.
Jag har nått till den punkten då jag skiter i allt.
Mina dagar och veckor vill liksom inte sakta ner och det känns som om livet gå i ultrapid. Skola, sova, träna, supa, sova. Kan punkta upp min dag så jag inser att jag faktiskt gjort något
- Vaknat av alarmet 5:40 (vafanihelvetärdetsomlåterfanjävlahelvetenejjagdörjagvillintemernudeträcker)
- Släpat mig runt i rummet och spenderat typ 20 minuter till att måla mina ögonbryn som bara INTE VILL BLI RÄTT
- Kommit till skolan alldeles för tidigt, känt mig ensam, kommit på att både min dator och mobil dör snart, tvingat folk att låna ut laddare till mig
- Glömt min mobil på skoltoaletten
- Haft historiaprov men kände mest för att dansa jävel till den övertaggande musiken i mina hörlurar
- Kommit på att "Miss fatty" kanske inte passar så att skriva historiaprov till. Stängde av och blev genast otaggad på livet
- Spenderat fyra timmar i ett kvavt rum med gallskrikande små ungar DÄR WIFI:et KAOSADE. (trodde musikspelande nördar skulle vara lugna och snälla men neej)
- Kommit hem och druckit kaffe
Dags att ladda ned senaste avsnittet av The walking dead nu, och fortsätta ignorera läxor. Livet går bra.
Om man äter godis på franskan blir livet bättre.
#yolovillåkahemochsova
Typsituation som återkommer i litteraturen.
Sovit ungefär nio timmar på två nätter, så livet går inte så bra för mig. Orkar inte med grupparbeten i vanliga fall, så atm vill jag mest bara gräva ner mig i marken alternativt slå läraren i ansiktet med en ost.
Beige.
För ett tag sedan var det 50% rea på ELF, så jag beställde hem en jävla massa grejer för endast 200 kronor! Fick hem en massa trevliga saker, bland annat tre olika eyeliners, en mascara och en ögonfransböjare! Mineralfoundationen (hur fan böjer man foundation till bestämd plural..?) ovan är riktigt bra, och billig!
Jag är sexton år., jag är platsen dom aldrig upptäckte.
Sitter i mitt återigen stökiga rum med Håkan på repeat i högtalarna och försöker förstå hur alla kläder, skolsaker, skålar, tops, väskor, bodylotions, kuddar, nässprayer, laddare osv hamnade på golvet. Är nästan helt säker på att mina föräldrar hyrt in dyra polacker för att smyga in i mitt rum på natten och slänga ut allt jag äger och har över så stora delar av rumsarean som möjligt, bara för att jävlas.
Så måste det vara. För jag är ju så ordningsam, så.
Vi gick ut och brann upp i natten.
Lite vackra bilder på mig och min själsfrände innan utgång igår. Det blev fruktansvärt stabilt, hemvandrandes vid tretiden med blöta sockar som jag sprungit ute i snön med. Men kvällen var sådär trevligt kaosad som endast hemmafester med sextonåriga omkringspringande fjortisar kan bli.
4,5 timmars sömn senare är jag i alla fall lika fräsch som förväntat, brb sova.
Träna på en lördag.
Drog mig faktiskt upp ur sängen vid 10 imorse för att dra mig till gymmet och svettas lite för första gången på mer än en vecka. Tittade på fuego-dansarna när jag sprang på löpbandet och skrattade lite åt dem. Det gjorde mig glad.
Nu chillar jag och min bästis i mitt återigen stökiga rum, och väntar på tåget som ska ta oss till Kinna och okända människor. #badass
Och jag kan bränna dig som du aldrig bränt dig, om du leker med mig.
Att skrapa sina knän, att falla mot asfalt. Och det svider till, så vänder man förundrat handflatorna mot sig, skrapar bort några gruskorn, tittar förundrat på den ilskna röda huden som blev kvar. Fan, det svider. Så provar man att röra på sig igen, märker att benen fungerar lika bra som förut. Reser sig upp. Och man går vidare. Bara med försiktigare steg, inte lika ivrig som innan fallet, brännande handflator en smärtande påminnelse om vad som kan hända om man inte är försiktig, om man inte ser sig för. Men man fortsätter gå på asfaltsvägar och till slut är minnet av gruskorn begravda i huden för långt bort och du vågar springa lite för snabbt till tåget igen.
Men det här var inte så. Den här gången var det alldeles för verkligt. För ont. På toppen av världen tappade jag fotfästet och jag föll. Föll ned från stjärnglitter, från svettdoftande lakan, från sammanflätade händer, från delade cigaretter och från "jag älskar dig". Föll rakt ned i en grå trottoar och min bröstkorg sprack sönder, tom på allt och det kändes som om varje cell gick i tusen bitar. Alla ord blev en lögn och du vände världen mot mig.
Nu är jag gruskornen på asfalten, jag är stjärnorna på himlen, jag är morgondiset över skogsgläntan och jag är ingenting. Varje del av mig utspridd, trasig, diffus och borttappad som jag måste leta rätt på för att kunna kanske resa mig upp igen.
.
Tills dess är jag gruskornen på asfalten. Tränger in i din hud, som för att skrika, som för att fråga; varför gick jag sönder? Och varför faller aldrig du?
Långhelg och tillbaka till verkligheten.
Så många lediga dagar att jag trodde jag skulle hinna ikapp med allting, men tvättkorgen är fortfarande överfull, och inga arbeten hittills färdiga. Men golvet är i alla fall rent.
Tänkte att jag kanske skulle försöka börja blogga lite mer frekvent här, men jag skriver mest på min andra blogg i tider som denna. Och du kan ju alltid titta in på min tumblr, där jag alltid är aktiv.
So if you could stop hitting on my ex-boyfriend..
Bara vara, vara vänner.
Tänkte meddela de få människor som besöker denna blogg om att jag faktiskt lever. Detta gör jag med en bild där jag ser väldigt rädd ut, tagen någon gång i slutet av sommaren då jag inte såg ut som ett lik i ansiktet.
Helgen har spenderats mest utomhus, hör och häpna, men ute på dåligheter som rebellisk tonåring. Om du tror att det inte kommer vara kallt att köra moppe i en kvart den andra mars, you're going to have a bad time.
